31 juli – 6 augusti firar vi återigen Stockholm Pride, kulturfestivalen för att synliggöra homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queers liv och deras rättigheter. Ett bra tillfälle att återge några berättelser ur västra Sicklaöns egen regnbågshistoria.
Förra året skrev jag om hur barnen vid Vilans skola har virkat en en halsduk i regnbågens färger och satt upp den i rondellen Kvarnholmsvägen / Danvikshemsvägen.
Men homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queers historia på västra Sicklaön mellan Nacka, Sjöstaden och Södermalm började antagligen med mindre glada tillrop.
Sodomiter på Danvikens hospital?
Sexuellt umgänge mellan män var i Sverige inte uttryckligen förbjudet i svensk rikstäckande lag fram till 1865. Fram till mitten av 1500-talet var det istället i kyrkansk botböcker som det fanns bestämmelser om bestraffning av samkönat sex. Det var dock inte ett brott utan en synd som man fick böta till biskopen.
När Sverige blev protestantiskt 1608 inkluderas ett tillägg i en nyutgåva av landslagen som nästan ordagranna citerade Bibelns Tredje Mosebok om dödsstraff för en man som ligger med en annan man:
Tu skalt icke liggia när Drängiar såsom när enne qwinno / Ty thet är een styggelse: Och the skola bådhen dödhen döö / Theras blodh ware öfver them.
Vi kan läsa i Stockholm stads tänkebok från 1629 om hur 16-årige Olof Nilsson under knivhot bedrivit sodomitisk synd med en pojke. Olof dömdes att brännas levande. Sodomi var alltså dåtidens uttryck för bl.a. sexuellt umgänge mellan män. Kvinnor som låg med kvinnor räknades däremot inte under denna tid.
De hårda straffen mildrades dock så småningom. I tveksamma fall dömdes syndaren till landsförvisning.
Men några som bedrev sodomi och otukt borde också ha hamnat på Danviks dårhus (gula huset mellan Saltsjöqvarn och Danvikstrand). På dårhuset i Danviken behandlades alla från religiösa svärmare och melankoliker till falskmyntare och kritiker mot kungaväldet.
1911: Tjejkompisar begår självmord i Hammarby sjö
En annan möjlig regnbågshistoria berättas av Per Anders Fogelström i boken Historia och historier kring Hammarby sjö. Den handlar om två flickor som 1911 dränkte sig i Hammarby sjö. ”De bundo sig samman vid midnattens stund och sedan gick båten på grund, fallera”.
Mian Lodalen belyser i boken Lisa och Lilly – en sann kärlekshistoria tjejkompisarna vänskapen eller kärleken mellan Lisa (16 år) och Lilly (15 år) i det tidiga nittonhundratalets Sverige då det ännu inte fanns förståelse för lesbisk kärlek.
I avskedsbrevet ber de om att få bli begravda i samma kista. Det beviljas inte men de läggs i alla fall i samma grav på Södra begravningsplatsen.
Prins Eugen
Prins Eugen (1865 -1947) bodde mittemot Saltsjöqvarn på Waldemarsudde. Flera av hans tavlor visar linoljefabriken i Henriksborg, Saltsjöqvarn och Danviks dårhus på andra sidan inloppet.
Prisen lyckades dölja sin homosexualitet hela sitt liv och engagerade sig mot nazismen, för August Strindberg och mer liberala idéer.
Kärlek bland arbetarpojkar och -flickor
Homosexualitet blev lagligt 1944 men räknades som sjukdom fram till att Socialstyrelsen friskförklarade homosexuella 1979.
Jag har tyvärr inte hittat någon regnbågshistoria som utspelar sig på de många industriella verksamheterna som hade växt fram på västra Sicklaön, däribland Finnboda varv, Kooperativa Förbundets kvarn och livsmedelstillverkning på Kvarnholmen, superfosfatfabriken och kafferosteriet i Gäddviken, linoljefabriken och kolspetsfabriken i Henriksborg eller mjölkvarnen i Saltsjöqvarn.
1990-talet: Fetischklubbar i Saltsjöqvarn
Lokalen på Västra Finnbodavägen som idag används av kinakrogen Grand Palace inhyste på 90-talet innan Saltsjöqvarns bostadsområde bygdes källarklubben Papa Pé som i sin tur gästades ibland av klubbarna Hjärter Dam och Glamour.
Hjärter Dam var var en klubb för fetischister, transvestiter och mycket glada svensexor. Den bedrevs av legendarikta Madame Kerstin. Hon lade ner verksamheten år 2000 med en stor bartömning men återkom då och då.
Glamour var en lack-, fetisch- och läderklubb som hade månatliga fester i lokalen.
2001: Pridefester på Docklands i Finnboda
Finnboda varvs tidigare maskinhall, den legendariska festlokalen Docklands, användes för Pridefester både 2001 och 2002. ”Jag sprang omkring som en skållad råtta som vanligt, men så stannade jag till och tittade ner på havet av kroppar. Det var häftigt!”, säger festfixaren Staffan Ridelberg om festerna. Man hade flera dansgolv, uppträdanden och fullständiga rättigheter.
2015 försökte klubben Anders Varveus att återuppliva Docklands men inte i de gamla lokalerna i Finnboda så klart utan som någon slags rullande svartklubb i ett lastbilssläp.
Mycket rosa på Henkan
På Henriksdalsringen med över 2400 grannar har många en regnbågsbakgrund. Här bodde bl.a. Navid Kabiri, en av de största svenska gay fest-arrangörerna som bl.a. anordnade festen Clean och tävlingen Mr Gay Sweden.
Även tidigare gay livsstilsmagasinet DORIAN Magazine grundades på Henkan av tidigare Mr Gay Sweden-vinnaren Johnny Kroneld med ett och annat lättklätt fotoreportage i Trolldalen.
2015: Dyke Hard spelades in på Kvarnholmen
Det året hade filmen Dyke Hard av regissören Bitte Andersson premiär. Det är en actionkomedi om ett lesbiskt rockband. Filmen spelades delvis in i flera nu rivna byggnader på Kvarnholmen.
RFSL flyttar till Danvikstull
För några år sedan flyttade RFSL Stockholm, alltså Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter, till Det Vita Huset i Danvikstull.
Lokalerna gästas av alla från Gayseniorerna till Egalia, en ungdomsgård för Hbtq-ungdomar mellan 13 och 19 år.
Elite Hotel Marina Tower
Hotellet i Saltsjöqvarn har genom åren försökt locka hit LGBTQ+ turister.
I år invigde Elite Hotel Marina Tower sin nya terrass i samarbete med tidningen QX och Visit Malta. Fredrik Saweståhl från Stockholm Pride premiärspelade Petra Marklunds Pride-låt Ocean of love.
Fin sammanställning! Att just se det ur lokalt perspektiv är spännande! Tack!