Saltsjöbanan
Saltsjöbanan som åker mellan Slussen och Saltstjöbaden, invigdes 1893 i samband med byggandet av Saltsjöbaden. Knut Agathon Wallenberg ville göra orten till en exklusiv badort. Banan är 18,9 km lång med sina nio stationer och nio hållplatser. Sträckan underhålls som pendeltågslinje genom Stockholms Lokaltrafiks entreprenör Veolia Transport. Läs mer om Saltsjöbanan…
Saltjöbanan stannar vid stationen Henriksdal nedanför Henriksdalsberget och passerar området genom en tunnel i berget. Tunneln är 337 m lång och sprängdes fram 1893. Själva Henriksdals station öppnades den 1:a april 1894. Stationen ligger 2.300 meter från ändstationen Slussen. Bangården som byggdes 1909 finns inte kvar. Inte heller stationshuset som revs 1963. Här fanns också ett papperslager som senare brann ner. Lite längre in mot Svindersvik låg ”Dockan” – ett lastplats för Standard Oil:s lager.
Trådbussar
Eftersom Kooperativa Förbudet hade tillverkning på Kvarnholmen trafikerades sträckan Slussen – Danvikstull – Kvarnholmen redan 1942 av KF:s eget bolag TSK (Trafikaktiebolaget Stockholm-Kvarnholmen). Trådbussen kunde även ha personsläp. Gods transporterades med trådlastbilar. Linjen laddes ner 1959.
Buss 53
1968 återtog dock SL över trafiken, när innerstadslinjen 53 fick en gren med förortstrafik – 53K. Den trafikerade sträckan Roslagstull – Kvarnholmen. Linje 53 finns ännu idag, men den åker sedan 2004 inte längre till Kvarnholmen utan bara till Henriksdalsberget med undantag för några turer till Finnberget. Sträckan Slussen – Kvarnholmen trafikeras istället av linje 402.
Spårvagnar
Mellan 1917 och 1954 trafikerade spårvagnslinjen 9 sträckan Karlberg – Slussen – Danvikstull med mellanstopp vid exempelvis Folkungagatan, Gamla Stan, Tegelbacken, Vasagatan, Dalagatan och Karlbergsvägen. Spårvagnslinjen vände vid Danvikstull nedanför Danviksbron.
Danvikstull var på den tiden en viktig arbetsplats. Här fanns Liljeholmens stearinfabrik och i närområdet även Norra Hammarbyhamnen, Saltsjöqvarn och Hammarbyverken. Därtill kommer stearinfabrikens arbetarbostäder och bostadsområdet på Danviksklippan.
Värmdöleden
Den officiella beteckningen för sträckan är länsväg 222, där Värmdöleden egentligen bara är namnet för sträckan mellan Stockholm och Nacka fram till Mölnvik. Hela länsvägen fortsätter dock till Stavsnäs och passerar bland annat Åsöberget, Fåfängan, Danvikstull, Danviksklippan, Henriksdals station, Henriksdals reningsverk, Henriksdalsberget och Svindersvik. Redan i början av 1930-talet fanns det önskemål om att bygga en ny väg för att avlasta den gamla Värmdövägen. Men motorvägssträckan började inte byggas förän 1965. Läs mer om Värmdöleden…
Danviksbron och Hammarbykanalen
Kvarnholmsbron
Bron mellan Gäddviken/Finnberget och Kvarnholmen byggdes 1923 och invigdes 1924 av landshövdingen Nils Edén. Tidigare skedde alla transporter på pråmar. 1932 byggdes ytterligare en bro. Därmed var det Skandinaviens första dubbelbro. Övre planet revs dock 1985. 1964 sprängdes även en tunnel genom Finnberget för att underlätta transporter. Läs mer…