I veckan hälsade jag på målaren Georg Suttner i ateljén på Mallongen på Nytorget för att höra hur det kommer sig att han bor på Danviksklippan sedan 1966 och hur Klippan har inspirerad honom i sina bilder. Ateljén i det gamla kulturhuset är som ett arkiv över Georgs liv och skapande.
Var bodde du innan du flyttade till Klippan?
Jag bodde på Tavastgatan 6a på Södermalm. Stockholms stad ägde huset då och placerade dit folk som inte hade lätt att hitta bostad. Här fanns det bordell, narkomaner och folk som har suttit i fängelset på Långholmen. När man ringde till polisen, dök den aldrig upp. Du måste veta att det på den tiden var fult att bo på Södermalm. I bostadsannonserna kunde man alltid läsa ”ej Södermalm”.
Hur var lägenheten på Söder?
Vi hade sex rum med kök. I lägenheten fanns till och med en kakelugn som tillhörde Stadsmuseet. Hela huset var dock i dåligt skick och i lägenheten fanns bara kallt vatten.
Hur kommer det sig att du lämnade Tavastgatan?
Författaren Bengt af Klintberg ville byta lägenhet med mig. Men han hade till att börja med inget bytesobjekt. Men tills slut hade han skaffat en lägenhet på Klippan åt mig. Där bodde faktiskt en målarkollega, Arne Cassel.
Hur var det att flytta till Klippan?
Det var alltid något speciellt med Danviksklippans arkitektur. Dessutom var lägenheterna rätt moderna. Jag fick en 4:a med kök och utsikt både mot Globen och Waldermarsudde. Men jag slog ut en vägg. Så nu är det en 3:a.
Hur såg området ut på den tiden?
Det fanns inte mycket runtomkring än Lugnets hantverksområde och Saltsjöqvarn. På Henriksdalsberget fanns ingen bebyggelse ännu. Jag kunde fortfarande se många rävar och harar i Henriksdal.
Danviksklippan var då som ett litet samhälle. Vi hade affär, postkontor, frisör, skomakare och konditori. För övrigt försöker jag ännu idag att handla så mycket som möjligt på Danviksklippans livs för att stödja vår lokala handlare. Men jag åker ofta till Konsum-butiken på Bondegatan eftersom utbudet är litet här.
Har Danviksklippan inspirerat dig?
Självklart tar jag som målare till mig omgivningen: Ljuset, vattnet, klipporna, vinden och den gröna naturen. Vatten har ofta förekommit i mina tavlor. Det som intresserar mig är även människans inställning till naturen. Och Danviksklippan är som ett litet landskap i sig med alla element som inspirerar mig.
Har du någonsin besökt Henriksdalsberget?
Jag har varit där några gånger och handlat. Bostadsområdet har jag däremot aldrig upplevt som stökigt. Dessutom känner jag barnen till arkitekterna Ahlsén som ritade Henriksdalsberget. Nu undrar jag om kanske Per Garthon* var en av dem som ville byta till lägenheten på Tavastgatan…
Henkan har alltid varit ett graffitticentrum. Tycker du att det är konst?
Det beror på. Vissa grafittibilder har konstnärligt värde trots att de är enkla. Men vissa kan inte ses som konst.
Är det lättare att överleva som konstnär idag mot hur det var för 40 – 50 år sedan?
Ja, det tycker jag. Idag finns stipendiebostäder och studiemedel. Dessutom köper folk konst som aldrig förr, eftersom det är en bra investering.
* Garthon bodde på Henriksdalsberget på 80-talet, där han bildade miljöpartiet i sin lägenhet.