Sillkajen varför heter kajen på södra Kvarnholmen Sillkajen?

Sillkajen är en av tre historiska kajanläggningar på södra Kvarnholmens som t.ex brf Sillkajens platå är uppkallad efter. Kajebs historia ligger inom Kooperativa Förbundets livsmedelsproduktion.

På Kvarnholmens södra sida finns det historiskt sett tre kajer:

• Södra kajen nedanför funkisradhusen närmast Hästholmssundet och temalekparken Lilla Kvarnholmen
• Sillkajen nedanför platån i mitten av Kvarnholmen där även nybyggda brf Sillkajens platå ligger
• Oceankajen nedanför Svindersviksbron

Det var på 1930-talet som Kooperativa Förbundet (KF) började ianspråkta Kvarnholmen för industriverksamheter efter förvärvet av ön 1922. Först byggde företaget en oljehamn här och så småningom en mindre smöroljefabrik.

Sist tillkom Oceankajen 1962 på Kvarnholmens östra udde. Här fanns en jättegryta belägen vid strandens klipphäll som antagligen bildades för 10.000 år sedan genom att starkt strömmande smältvatten långsamt roterade stenar mot berget.

Sillkajen användes till sill- och luthantering

Enligt boken Kvarnholmen, vår barndoms ö fanns det fiskhantering på Kvarnis redan på 1920-talet. Ett litet rökeri låg vid öns södra strand där boende kunde köpa nyrökt böckling.

På 1940-talet uppförde Kooperativa Förbundet flera byggnader såsom sillmagasin och kontor på Sillkajen för sin fiskhantering.

Fisken kom i fisktunnor från bland annat Island med fartyg som tog sig in i Svindersviken. Fisken kom från bl.a. Island med Kaupfélag Eyfirðinga KEAs fartyg Snæfell. Så det var inte sällan som en isländsk flagga vajade i Svindersviken. På Kvarnholmen skulle dessa fisktunnor packas om till mindre, konsumentvänliga förpackningar.

”Jag mins att vi låg och sköt sönder surströmmingsburkar som hade jäst och såg ut som fotbollar. Vi sköt med luftgevär så det stänkte surströmming över hela magasinet”, berättar Lasse Carlsson på Facebook.

Även andra fiskprodukter hanterades här. Däribland finns lutfisk och kabeljo som såldes i Konsumbutikerna. ”De som arbetade med själva fiskhanteringen blev inpyrda av fisklukt”, skriver Inga Björk Klevby och Christina Olsson i boken.

Saltlager för Statens Reservförrådsnämnd

Runt 500 olika varuslag däribland matfetter, flytande bränslen, metaller och läkemedel skulle hamstras inför andra världskriget.

I maj 1938 ingick Statens Reservförrådsnämnd ett avtal med Kooperativa Förbundet om att anlägga ett saltlager på Sillkajen. Salt till både industrin och livsmedelsförsörjningen var en viktig vara som också fick säkras.

I saltmagasinet på Kvarnholmen skulle 5.000 till 5.600 ton stensalt från Tyskland förvaras i s.k. Saltkyrkan.

Saltmagasinet på Sillkajen kallades för Saltkyrkan

Saltmagasinet kallades av boende för Saltkyrkan på grund av det höga kyrkliknande utseendet. Byggnaden uppfördes sommaren 1938 enligt ritningar av KFAI, Kooperativa Förbundets Arkitekt- och Ingenjörsbyrå.

Reservförrådsnämnden stod däremot för kostnaden på 37.000 kronor samt 2:70 kronor för varje ton inlagrat salt. KF fick också betalt för försäkringar och underhåll.

Byggnaden är en stor pelarlös hall på 25 x 36 meter. Takhöjden är runt tio meter invändigt. Taket uppbars istället av bågformade limträbalkar från Töreboda limträ från Västergötland. Konstruktionen var vanlig under 1900-talet och användes för flyghangarer, idrottshallar, lagerbyggnader m.m.

På takets hjässa byggde man en längsgående, två meter hög lanternin med fönster på båda sidor. Inuti lanterninen fanns ett transportband för att fylla magasinet.

Efter 10 år övergick ägandet av Saltkyrkan till KF i enlighet med kontraktet. Saltkyrkan blev tyvärr offer för KUABs planer för Kvarnholmens södra kaj. Åren innan byggnaden revs av KUAB användes den av Stockholms Marina som vinterförvarade båtar. Inför rivningen dokumenterades byggnaden av Nyrens Arkitekter.

”Huset har en intressant och tilltalande form och vi anser att detta hus bör bevaras. Det går naturligtvis att renovera, om viljan finns, och kan inrymma många lämpliga verksamheter. Dessutom kommer det att utgöra ett intressant minnesmärke över den tidigare industriepoken samt skänka spännande och välbehövlig variation i den f.ö. helt moderna och tämligen enahanda miljön”, skrev Nacka Miljövårdsråd i sitt yttrande.

En miniatyr av Saltkyrkan finns idag i temalekplatsen Lilla Kvarnholmen ovanför.

Marin fornlämning visade sig vara vrak från 1915

I slutet av 2011 utförde Sjöhistoriska museet en arkeologisk förundersökning av fartygslämningar i Svindersviken nedanför Sillkajen inför bygget av Svindersviksbron.

Fram till 2011 ansågs vraket vara en fornlämning. Efter undersökningen anses vraket inte längre vara en fornlämning eftersom det bedöms vara från 1915, inte äldre.

Arkeologerna bedömde att fartyget har tömts på all utrustning och andra återanvändbara detaljer innan det avsiktligt sänktes på platsen. Det kan ha byggts någonstans på Öland eller Gotland och använts som ett seglande fartyg.