Fram till 1800-talet var västra Sicklaön tom på verksamheter. Här anlades istället både kyrkokrogar vid Danvikens hospital som sjökrogar på Kvarnholmen, Finnboda och andra sidan Henriksdalsberget. Vidablick, Tappen, Fredriksberg och Dockan var några namn på dessa krogar.
Längs med farlederna fanns ett stort antal sjökrogar för sjöfarande under främst 1600- och 1700-talet. Så även längs den norra farleden med Danviken, Finnboda, Kvarnholmen och Svindersviken:
Apotekaren Sahlsbergs krog Tappen
Redan på 1700-talet omnämns ett värdshus i Finnboda som i officiella dokument kallades först för näringsstället Sahla Kiella efter ägarens namn, apotekaren Julius Sahlberg (1680 – 1773). Han betalade 1729 50 daler kopparmynt i årsavgift för s.k. Tappängen till Danvikens hospital och anlade krogen på ängen. Tappängen ska ha legat ungefär där Vilans skola ligger idag.
Men redan 1754 kallades krogen för Tappen i skrivelser. Den blev illa beryktad i mer än 100 år. Sicklabor och hospitalets folk ansökte hos landshövdingen (innan Anna Kinnberg Batra alltså) att Tappen läggs ner. På ett ställe kan man läsa så här om krogens rykte:
”at Hospitalet såwäl som öfrige grannar och åbor här på Sicklaön i flera åhr och alt sedan then i ängen uppsatte krogen, Tappen kalld, wart inrättad, blifwit af allehande löst och liderligt folk, hwilka sig på samma ställe både söken- och hälgedagar uppehålla, öfwerfallna jenne thet at 2:ne dråå…”
Sahlgren har för övrigt 1734 hittat en mineralkälla i Sabbatsbergsområdet där han också öppnade ett värdshus med mat och inackordering – något som senare utvecklades till Sabbatsbergs sjukhus.
Efter apotekarens död auktionerades arrendet ut av Tappängen. Rådmannen Hindric Spak, hospitalets inspektor, gav högsta budet med 515 daler för fem års upplåtelse.
Finnboda värdshus eller Vidablick
Finnboda värdshus, Finnebo värdshus eller Vidablick kallades också en annan krog på Finnbodaberget, alltså ungefär där buss 469 har sin vändplan bakom Danvikshem. Krogen omnämns för första gången 1918 men i en mantalslängd från 1900 räknar man också upp en värdshusföreståndare.
Under varvstiden blev Vidablick någon sorts personalmatsal. Värdshuset var indelat i tre klasser:
- Första klass för ingenjörer och sjökaptener.
- Andra klass för verkmästare och övrigt sjöbefäl.
- Tredje klass för arbetare.
På ett vykort som föreställer krogen syns att den låg på en höjd som man nådde med en trappa till höger om ingången och en trappa till vänster om ingången. I mitten låg en veranda under tak.
Byggnaden brann ner 1931. När branden inträffade hade värdshuset varit nedlagt i ett tiotal år. Idag står bara ett vedbod kvar av värdshuset.
Platsnamnet Vidablick används faktiskt fortfarande av boende vid seniorhuset. Nu är det däremot rekreationsområdet mot Saltsjön med lusthus och boulebana som kallas så.
Kyrkokrogarna i Danviken
Kyrkokrogar fanns i stort sett vid varje kyrka där prästen och klockare fungerade också som krögare. Så även vid Danviks hospital vars kyrkoherde 1653 fick tillstånd att ”sälja öl, brännvin och annat slikt, både in och utomgårds, till de sjöfarande och andra som sådan begära köpa”.
Det var denna kyrkoherde som klagade på Sahlgrens krog Tappen i Finnboda (red: kan ju inte stämma eftersom det ligger 50 år mellan). Hospitalets hjon drog inte föra att gå till tappen och byta bort sina matportioner mot brännvin.
Överståthållaren förbjöd senare prästen att ha utskänkning inne i sin tjänstebostad men han behöll rätten att sälja brännvin och öl. Myndigheterna skrev i beslutet att ”klerken och sysslomannen ska förmana de fattiga att de för sina pengar ska köpa saker de behöver som skjortor, skor, lärft och tvål … och icke använda pengarna till brännvin och öl i överflöd”.
Föreståndaren vid Danviks hospital ansåg att han också hade för dålig lön och öppnade därför en konkurrerande krog i Danviken.
Sjökrogen Fredriksberg på Kvarnholmen
Under senare hälft av 1800-talet köpte major Borgström dåvarande Hästholmen (idag Kvarnholmen) för 30.000 kronor. Huset som Borgström bodde i hette Fredriksberg.
Huset lär ha fått sitt namn efter sjökrogen Fredriksberg som fanns här under 1600-talet då Kvarnholmen ännu henne Fijnsöönn. Till krogen hörde också ett brännvinsbränneri. Här kunde skärgårdsfiskare och bönder ta sig en sup när de var med sina varor på väg till Stockholms marknader.
Villa Fredriksberg på östra Kvarnholmen
Krogen i Hästholmssundet
På 1920-talet revs en träbyggnad vid sundet mellan Kvarnholmen och Finnboda. Byggnaden ska också ha varit en krog. Men här är det svårt att hitta historiskt material.
Krogen Dockan vid Svindersviken
Vid Svindersvikens slut, ungefär i triangeln mellan Henriksdalsberget och Värmdöleden, låg på 1700-talet sjökrogen Dockan, Däckan eller Ludvigsberg som en av farledens många krogar. Dockan kunde antagligen bara nås på vatten.
Sedan 1900-talets början låg istället en stor av- och omlastningsplats för petroleumprodukter från fartyg här med brygga för angöring och sedan distribution i mindre kvantiteter in till Stockholm.
Fram till 1964 hade Saltsjöbanan en station här, Dockans lastplats, innan en skrothandel tog över.
