På många levande och döda björkar i nyckelbiotopen Trolldalen mellan Henriksdalsringen, Finnboda och Svindersviken växer hästhuvsliknande fnösktickan som tidigare till och med odlades.
Första gången som fnöske nämns är i en bok av romaren Plinus den äldre som levde år 79 – 23 f. Kr. Utgrävningar visar att den användes i Norden under stenåldern. I Sverige planterade man gärna lövträd nära gårdar och byar som ger extra stora tickor.
Under 1800 talet fanns de stora tillverkarna av fnöske nere i Tyskland (Augsburg, Frankfurt am Main, Nürnberg, Strassburg och Ulm). Ulm hade de mest kända fabrikerna, som levererade fnöske till stora delar av Europa. De kallade sin produkt för Ulmer Schwamm.
Användning av fnöske
Fnöske användes
- Till att göra upp eld. Först slog man gnistor med till exempel stål och flinta. Därefter samlades upp gnistorna av fnöske så att detta började glöda.
- På sår som blodstillande medel. Genom kapillärkraften sögs blodplasma upp i det torra fnösket, och då koagulerade de röda blodkropparna fortare.
- Till kläder av de sämskskinnsliknande sjoken.
- Till att färga garn. På ullgarn betat med vinsten och tennsalt ger den en guldbrun färg.
