På 1800-talet bodde familjen Stoopendahl i Henriksdal, en familj med flera framstående konstnärer och släktband till Jenny Nyström. Tack vare författaren Gurli Linders minnen får vi en ovanlig inblick i livet på den gamla gården, ett uppmärksammat bröllop i Danviks kyrka och människorna som levde i trakten långt innan Henriksdalsringen, Henriksdalshamnen och Henriksborg byggdes.
Familjen Stoopendahl på Henriksdal
Författaren och litteraturkritikern Gurli Linder (1865–1947) växte upp i Stockholm och tillbringade mycket tid i Danviken. I sin minnesbok På den tiden – några bilder från 1870-talets Stockholm, utgiven 1924, berättar hon om människorna kring Danviks hospital, Henriksdal, Gäddviken och de stora gårdarna på Sicklaön.
En av familjerna som gjorde särskilt starkt intryck var Stoopendahl på Henriksdal.
Särskilt intresserade voro vi av familjen Stoopendahl på Henriksdal
Gurli Linder, På den tiden (1924)
Familjen bestod av fabrikören Henrik Vilhelm Stoopendahl, hans hustru Charlotta och en stor syskonskara. Flera av barnen skulle senare göra karriär inom konst och illustration. Familjenamnet förekommer också med stavningen Stoopendaal.
Läs Gurli Linders skildring av Danviken och familjen Stoopendahl på Södermalm.one.
Ett uppmärksammat bröllop i Danviks kyrka 1883
En av familjens döttrar var Vilhelmina Henriette Charlotta Stoopendahl (1863–1905), kallad Jetta. Hon studerade vid Konstakademien i Stockholm och gifte sig den 5 september 1883 med konstnären Carl Fredrik von Saltza (1858–1905).
Vigseln ägde rum i Danviks kyrka, som då låg i Danvikens hospital. Kyrkotornet och altaret är borta men hospitalet funkar idag som konstgalleri.
Gurli Linder berättar att hon och andra unga kvinnor hjälpte till att smycka kyrkan inför bröllopet. Hon mindes brudparet som ovanligt ståtligt.
Carl Fredrik von Saltza hade studerat konst i Stockholm, Bryssel och Paris. Han tillhörde senare kretsen kring Konstnärsförbundet, som ville förnya det svenska konstlivet.
År 1891 emigrerade von Saltza till USA och kom bland annat att undervisa i konst i St. Louis, Chicago och New York. Paret fick två barn, Elisabet Christina och Filip. Både Jetta och Carl Fredrik avled i New York 1905.
Läs mer om familjen von Saltza och vigseln i Danviks kyrka.
Familjens koppling till Jenny Nyström
En överraskande koppling är att den välkända konstnären Jenny Nyström (1854–1946), som skapade många av Sveriges klassiska julmotiv, gifte sig med en av sönerna i familjen Stoopendahl.
Hennes make var Leonard Daniel Stoopendaal (1853–1927), som studerade medicin och senare arbetade med hennes affärer. De gifte sig 1887 i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm och fick sonen Curt, som också blev konstnär.
Daniel var bror till Jetta och tillhörde samma konstnärligt begåvade syskonskara som Gurli Linder berättar om. Jenny Nyström blev därmed Jettas svägerska.
Något säkert belägg för att Jenny Nyström själv besökte Henriksdal har jag däremot inte hittat.
Läs mer om Jenny Nyström i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.
Flera av barnen blev konstnärer
Familjen Stoopendahl hade fler konstnärliga medlemmar än Jetta. Bland syskonen fanns:
- Ferdinand Stoopendaal – konstnär som studerade vid Konstakademien och rörde sig i samma kretsar som Carl Larsson och Karl Nordström.
- Georg Vilhelm Stoopendaal (1866–1953) – målare och illustratör som bland annat arbetade för svenska tidningar och vistades i USA på 1890-talet.
- Ebba Stoopendaal (1870–1927) – konstnär som emigrerade till Nordamerika och var verksam även i Klondike under guldrushens tid.
- Henrik Wilhelm Johan Stoopendaal – ännu en konstnär i familjen, som också emigrerade till USA.
Familjens historia visar hur en familj med anknytning till Henriksdal kunde få nära förbindelser med såväl den svenska konstnärsvärlden som det internationella kulturlivet.
Läs mer om konstnären Georg Stoopendaal och hans familj.
Gurli Linder och kyrkoherdeparet Hammarstedt
Att vi över huvud taget känner till familjen Stoopendahls liv på Henriksdal beror till stor del på Gurli Linders minnen från ungdomen.
Gurli Linder gick i den Hammarstedtska flickpensionen i Stockholm, som drevs av pedagogen och skolledaren Fredrique Hammarstedt (1823–1901). Hon var gift med Gustaf Hammarstedt (1825–1885), kyrkoherde i Danviks och Sicklaö församlingar.
Gurli och andra elever besökte ofta kyrkoherden i prästgården vid Danvikens hospital. Där samlades människor från olika delar av Sicklaön och Stockholm. Kyrkoherdens umgänge omfattade bland annat familjerna på Hammarby, Järla, Gäddviken och Henriksdal.
I minnesboken skildrar Gurli både promenaderna till Danviken, söndagarna i prästgården och mötena med familjerna i trakten. Hon ger också en personlig bild av kyrkoherde Hammarstedt, som var uppskattad för sitt engagemang för fattiga, sjuka och andra utsatta människor.
Fredrique Hammarstedt hade själv stor betydelse för Gurli Linders uppväxt. Gurli kom senare att bli författare, kvinnosakskvinna, förespråkare för reformerade kvinnokläder och en pionjär inom svensk barn- och ungdomsbokskritik.
Jag har tidigare skrivit om Fredrique Hammarstedt i artikeln 7 starka kvinnor i västra Sicklaöns historia.
Läs mer om Gurli Linders liv i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.
Kyrkoherdeparet ligger begravt vid Finnboda
Det finns fortfarande ett påtagligt spår kvar av människorna i Gurli Linders berättelse.
Både Gustaf och Fredrique Hammarstedt ligger begravda på Danvikens ödekyrkogård, som ligger mellan Vilans skola, Finnboda och Kvarnholmsvägen.
Kyrkogården invigdes 1834 och användes fram till 1956. Här begravdes människor från Danvikens hospital och den omgivande trakten.
Jag har tidigare berättat om kyrkogårdens historia i artiklarna Kulturtavla nu också vid Danvikens ödekyrkogård och När pest, lepra och kolera härjade i Danviken.
Den som besöker kyrkogården kan alltså fortfarande hitta spår av kyrkoherdeparet som spelade en central roll i det sociala livet kring Henriksdal under 1800-talet.
Henriksdal såg helt annorlunda ut
När familjen Stoopendahl bodde i Henriksdal under andra hälften av 1800-talet såg området helt annorlunda ut än i dag. Här fanns en gårdsmiljö med bostadshus, odlingsmark, trädgårdar och ekonomibyggnader.
Henriksdals gård hade anlagts under 1700-talet i dalgången mellan Danviken och Henriksdalsberget. Gårdsmiljön fanns kvar ända fram till 1900-talet, men försvann när området förändrades av vägar och bebyggelse.
Jag har tidigare skrivit om gårdens historia och de olika teorierna om hur Henriksdal fick sitt namn i artikeln Vilken Henrik syftas på i Henriksdal?. Där finns också en historisk karta över gården från 1795.
Gurli Linders minnen väcker många frågor. Exakt i vilken byggnad på Henriksdal bodde familjen Stoopendahl? Finns det fotografier av familjen framför gården? Eller målningar av Henriksdal som någon av familjens konstnärer skapade?
Kanske finns svaren i gamla familjealbum, brev, kyrkoböcker eller museisamlingar. Det skulle vara intressant att få veta mer om en av Henriksdals bortglömda familjer.
