Alliansen saknar egen majoritet i Nacka efter kommunalvalet 2026. Nu säkrar Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna fortsatt styre genom en överenskommelse med Miljöpartiet. En av punkterna gäller Gäddviken: byggplanerna ska bantas, men exploateringen ska fortfarande vara tillräckligt stor för att finansiera marksaneringen.
Enligt Nacka Värmdö Posten fick Alliansen 30 av kommunfullmäktiges 61 mandat. Samarbetet med MP ska säkra stödet för bland annat budgeten och ge partierna majoritet i nämnderna. I uppgörelsen ingår 33 miljö- och klimatpolitiska punkter.
Starkt stöd för andra alternativ bland de närmast berörda
Samtidigt har många av dem som bor närmast Gäddvikens planerade bebyggelse röstat på andra partier än Alliansen och MP. I min sammanställning av det preliminära valresultatet blev Nackalistan största parti i valdistriktet Finnberget och Kvarnholmen Västra med 30,6 procent. Moderaterna fick 25,4 procent och Socialdemokraterna 15,6 procent.
Valresultatet är ingen folkomröstning om Gäddviken. Men jag tycker att stödet för Nackalistan, som driver kravet på kraftigt minskat byggande, borde mana till större lyhördhet för dem som ska leva med konsekvenserna. Deras närmiljö får inte bli en förhandlingspost när partierna gör upp om makten i stadshuset.
Gäddviken ska bantas – utan besked om hur mycket
I överenskommelsens punkt 24 skriver Alliansen och MP:
”Samrådsförslaget behöver bantas men behöver ändå vara tillräckligt stort för att det ska finnas ekonomi i att sanera marken och skapa gröna ytor runt kommande bostäder.”
Samtidigt betonas kopplingen till tunnelbanan och därmed bron eller bryggan över Svindersviken. Något nytt bostadsantal anges inte, och det framgår inte vilka byggnader som ska tas bort.
Efter den omfattande kritiken från länsstyrelsen, boende och båtklubbar hade jag förväntat mig tydligare besked. Framför allt ser jag tre problem: brofrågorna, det fortsatt oklara antalet bostäder och att saneringen används som argument för omfattande förtätning.
1. Bron över Svindersviken prioriteras – men båtklubbarnas frågor kvarstår
En gång- och cykelförbindelse över Svindersviken kan underlätta resor till tunnelbanan. Men en sådan förbindelse måste också fungera tillsammans med det båtliv som redan finns i viken.
Jag har tidigare skrivit om fyra båtklubbars kritik mot den planerade bron. Invändningarna gäller bland annat segelbåtarnas passage, villkor för broöppningar och möjligheten att bedriva verksamheten under byggtiden. Det finns också oro för att arbeten i vattnet ska röra upp och sprida förorenade sediment.
I den publicerade överenskommelsen framhålls förbindelsens betydelse, men inget sägs om hur dessa problem ska lösas. Vem säkerställer att båtklubbarna kan fortsätta fungera? Hur undviker man att segelbåtar blir beroende av opraktiska öppningstider?
Att hänvisa till tunnelbanan räcker inte som svar. En ny förbindelse behöver utformas med respekt för befintliga verksamheter, vattenmiljön och Svindersvikens karaktär.
Dessutom lämnas en annan brofråga obesvarad: ska den historiska Kvarnholmsbron bevaras? Jag har tidigare redovisat länsstyrelsens invändningar mot rivningen. Myndigheten bedömer att bron är viktig för förståelsen av industrimiljön. Uppgörelsen ger inget besked om dess framtid.
2. ”Bantas” säger ingenting om hur mycket som ska byggas
Samrådsförslaget omfattar omkring 1 600 bostäder. Hur många som ska bort framgår inte. Inte heller vilka hus som ska strykas, sänkas eller flyttas.
Det gör löftet om en bantning svårt att värdera. Även ett något mindre förslag kan innebära en mycket omfattande förtätning mellan Finnberget, Kvarnholmen och Svindersviken.
I min genomgång av de boendes samrådsyttranden återkommer kritiken mot höga hus, stora byggvolymer, ökande trafik, förlust av natur och bristen på mötesplatser. Det handlar om hela livsmiljön, inte bara om en siffra i en planbeskrivning.
Länsstyrelsen har dessutom redan bedömt att samrådsförslaget innebär påtaglig skada på riksintresset. För punkthusen på Svindersvikshyllan efterfrågar myndigheten färre, mindre och mer terränganpassade byggnader.
Mot den bakgrunden är det rimligt att fråga vad Alliansen och MP faktiskt har kommit överens om utöver att ett hårt kritiserat förslag behöver omarbetas.
I mitt eget samrådsyttrande begärde jag ett alternativ där Svindersvikshyllan utgår, Kvarnholmsvägen i huvudsak ligger kvar och Kvarnholmsbron bevaras. Jag ville också minska bebyggelsen vid Tre Kronors backe och stärka skyddet för Kafferosteriet.
Sådana konkreta besked skulle göra det möjligt att bedöma uppgörelsen. Ordet ”bantas” gör det inte.
3. Saneringen får inte bli ett påtryckningsmedel för förtätning
Det mest problematiska är enligt min mening att partierna redan nu slår fast att exploateringen måste vara tillräckligt stor för att finansiera marksanering och grönytor.
Jag ser ett demokratiskt problem när boende på det sättet riskerar att ställas inför ett på förhand låst val: acceptera omfattande förtätning eller få leva med föroreningarna.
Det kan upplevas som att närmiljön tas som gisslan i exploateringskalkylen. Den som vill ha en renare Gäddvik förväntas samtidigt acceptera de byggvolymer som sägs behövas för att betala för den.
I Gäddviken finns frågor om både förorenad mark och förorenade sediment i vattenområdet. Överenskommelsen nämner uttryckligen marksanering. Den ger däremot inget tydligt besked om vilka åtgärder i vattenmiljön som ingår eller hur de ska finansieras.
Formuleringen är partiernas. Den visar inte vilka krav KUAB har ställt eller hur byggherrens kalkyl ser ut. Innan ekonomin används som argument för omfattande exploatering behöver kommunen därför redovisa:
- Vad saneringen av mark respektive förorenade sediment beräknas kosta.
- Vilka åtgärder som ingår och vem som förutsätts betala.
- Hur kalkylen förändras med betydligt färre bostäder.
- Vilka kostnader som kan undvikas genom mindre sprängning, bevarad bro och mindre omfattande ombyggnad av vägen.
Ekonomin behöver naturligtvis gå ihop. Men påståendet att ett visst byggande är nödvändigt måste kunna granskas och ifrågasättas.
Jag tycker att det blir odemokratiskt när en omfattande exploatering görs till utgångspunkt för förhandlingarna innan boende fått möjlighet att granska alternativen och den ekonomiska motiveringen. Det är inte samma sak som att detaljplanen redan är beslutad, men det riskerar att begränsa vad invånarnas synpunkter faktiskt kan påverka.
Västra Trolldalen visar hur tokigt kohandeln kan slå
Ett exempel på hur illa sådana överenskommelser kan slå mot boende och naturvärden är Alliansens och MP:s uppgörelse om västra Trolldalen efter valet 2022.
Som jag skrev då hade MP inför valet motsatt sig exploatering av Trolldalen. Efter valet gick partiet ändå med på att verka för detaljplanen för Henriksdalsbacken, inklusive västra Trolldalen. Samtidigt skulle senare etapper pausas och möjligheten att skydda andra delar utredas.
Det visar hur tokigt politisk kohandel kan bli för dem som bor nära och använder naturen i vardagen. Höga ambitioner om klimat, biologisk mångfald, spridningskorridorer och rekreation på gångavstånd hjälper föga om partierna samtidigt accepterar exploatering av just de miljöer som ska ge dessa värden.
Gäddviken behöver tydliga gränser för byggandet
Jag vill se en renare Gäddvik med plats för natur, båtliv, kulturmiljö och människor. Men saneringen får inte bli ett frikort för att bygga mer än området tål.
Alliansen och MP behöver visa hur mycket bebyggelsen minskar, hur brofrågorna löses och vilken ekonomi som ligger bakom påståendet att en omfattande exploatering behövs.
Tills dess är uppgörelsen ett vagt löfte om mindre byggande, kombinerat med ett tydligt argument för att ändå bygga mycket.
