I våtmarkerna i skogen Trolldalen mellan Henriksdalsringen, Finnboda och Svindersviken i Nacka sticker växten ängsullen ut med sina bomullsliknande vita tussar.
Tussarna bildas efter blomningen av ängsullens långa hår som växer ut från axen.
Håren sitter förankrade i växtens frukter och bär dessa med vindens hjälp mot nya marker, där fröna sedan kan gro. Hos ängsullen bildas 3–7 ax, som blommar i april–juli. Växten sprider sig också med underjordiska utlöpare.
Växtens ull har tagits tillvara på många sätt:
– Som stoppning i kuddar och madrasser. Ängsullen har därför samlat på sig namn som till exempel fattigmansfjär (fattigmansfjäder) och fattigmans örngott. Problemet är att ängsull tappar sin fluffighet och klumpar ihop sig.
“I några trakter af Sverige bruka sådana, som befinna sig i mera tryckta omständigheter, att i stället för med fjäder fylla sina sängkläder med ull af denna växt, hvarför den ock på svenska kallas Fattigmans örngott”, skriver Linné i Flora Lapponica.
– Som garn utblandad med ull, bomull eller harhår som material i damhattar.
– Som torvgarn av torv med mycket ängsull. Ett plagg sytt i vävt tyg av torvfibrer eller ett stickat av torvgarn är dubbelt så varmt jämfört med liknande plagg i fårull. Det beror på att torvfibern har en ihålig och porös uppbyggnad.
