Fram till att Gustav Vasa 1551 beordrade inrättandet av Danvikens hospital för att bli av med pest- och leprasmittade från Stockholm fanns det inte mycket att berätta om den här halvön vi bor på med Saltsjöqvarn, Henriksdal, Finnboda och Kvarnholmen. Det var mest berg och skogar med undantag kanske för Danviks kvarn som byggdes i början av 1500-talet, finnarna som använde Kvarnholmen (då kallat för Finnsön) som tillfällig uppehållsort samt en och annan krog utanför tullarna.
Gustav Vasa flyttar pestsmittade till Gråmunkeholmen
Sjukvården på 1300- och 1400-talet togs hand om av Helgelandshuset, klostren S:ta Klara, S:t Franciscus och S:t Dominicus samt S:t Görans hospital som låg där Johannes kyrka ligger idag.
S:t Göran var ett s.k. leprosium där man tog hand om folk som var smittade med spetälska (lepra) eller pest. På den tiden låg området en bit utanför staden eftersom smittorisken var stor.
Men så besteg Gustav Vasa tronen 1523 och han drev alla munkar ur Sverige. Sjuk-, mental- och fattigvården centraliserades på Gråmunkeholmen, nuvarande Riddarholmen, som var en rätt central plats i Stockholm. Läs mer
1551 beordrade han därför Stockholm borgare att flytta sjukhuset från Gråmunkeholmen till Danviken:
… en mächtig ond stanck kommer uti hela stadhen ther i Stockholm att thet Spetal ther ligger opå Gråmunkeholmen teslikes thet watn, som löper ther omkring och the siuke waska sigh och theris befläckade kläder uti, drogs utåt strömmen omkringh slottet och hela stadhen.
Danvikens hospital byggs för att ta hand om leprasjuka
1551 invigdes Danvikens hospital. Att sjukhuset kallades för hospital kommer från latinets ”hospitalitas dei” som betyder ”guds gästfrihet”. Ordet hospital likasattes med sjukhus för spetälska, alltså leprasjuka. Läs mer
Men det var först 1558 som de leprasmittade fördes från Gråmunkeholmen till Danviken. Man uppförde en särskild liten spetalsstuga som utökades för icke-stockholmska spetälskessjuka.
Men spetälskan blev aldrig någon folksjukdom i Sverige. 1630-31 hade endast tre av 166 patienter spetälska. Istället hamnade många sinnessjuka veneriskt smittade, politiskt obekväma, fattiga änkor, gamla, krigsinvalider och föräldralösa barn här.
Ändå klagade man på stanken på Danviken som var så svår att flera präster flydde hospitalet. Gustav Adolf beordrade därför att ”Ingen spetälsk skall fördrista sig med några andra i hospitalet umgänge hava eller att gå i byn eller på marken, utan allenast hålla sig i sin stuga”. Läs mer
På en karta av Samuel Danielsson Termannus från 1646 syns söder om Danviksbäcken som rann genom Danvikskyrkan att sinnessjuka och leprasjuka nu placerades i små hus i ett kringgärdat område. Läs mer
Koleran härjar i Stockholm på 1800-talet
På 1800-talet var det istället koleran som härjade i Sverige. Stockholm tog sitt dricksvatten ur ett antal förorenade brunnar. Kolerabakterien spreds genom vatten och livsmedel som förorsakade svåra diarréer och kräkningar.
Danvikens hospital hade en avdelning för kolerasjuka där 30 patienter vårdades. 16 av dessa dog på hospitalet men antal döda från Danviken och Sickla var 18. Totalt 347 katarinabor dog på sjukhus. Danviksläkaren C. U. Sondén är en av de som engagerade sig under epidemin. Han gav ut ”Råd mot Cholera ur egen erfarenhet”, en skrift som var avsedd för allmänheten. Läs mer
Kolerakyrkogård byggs intill Finnboda
Mellan dagens Vilans skola, Finnboda förskola och Kvarnholmsvägen anlade man därför en fattig- och kolerakyrkogård som invigdes 1834. Den ersatte en äldre kyrkogård vid Danvikstull från 1500- till 1800-talet.
Men det är oklart hur många med kolera som hamnade här. Istället syns på korsen att det är invånare från Sicklaön och östra Södermalm som begravdes här, däribland Danviks siste kyrkoherde Gustaf Hammarstedt (1825 – 1885).
Sista begravningen ägde rum 1956. Gravfriden har alltså upphört. Idag är detta en ödekyrkogård.
Intressant inlägg!