När vi hör Lugnet tänker de flesta på små industrier, verkstäder och skumma klubbar som fanns mellan Hammarby sjö och Henriksdalsberget fram till slutet av 1990-talet. Men områdets egentliga historia började med en skola för föräldralösa barn under uppsikt av stränga magister Per Filip Hierta.
Själva namnet Lugnet kommer från ett torp som fanns vid Hammarby sjö. Få vet att även Henriksdalsberget kallades länge för Lugnaberget. Namnet är kanske en hänvisning till områdets naturidyll.
I Lugnet fanns det länge i stort sett bara en smal pittoresk väg som slingrade sig förbi Danviksklippan och Henriksdalsberget mot Nacka och Värmdö, medan Henriksdalshamnen bestod av våtmarker. Trakten ingick på den tiden i Nacka.
Barnhem öppnas i Lugnet
1860 öppnade läraren Per Filip Hierta (Borås 1821 – 1890) en skola och barnhem för fattiga, föräldralösa och vanvårdade gossar här. Han köpte ett hus för skolan och uppförde ett antal träkåkar. Barnhemmet undehölls genom ihoptiggade gåvor men också donationer från prinsessan Eugenie och Jenny Lind.
Danviksprästen Gustaf Hammarstedt skrev:
bland dem som hade magister hierta att tacka för sin utbildning funnos både präster och läkare.”ä det var just betecknande detta barnhem tog vara på de intellektuella förmågorna lät gå den lärda vägen.
Behandlade barnen illa
Men barnhemmet var just som vi föreställer oss det med vår nutida fantasi. Barnen fick svälta, frysa och stå ut med olika sadistiska straff. I Nackaboken från 1981 berättar Kvarnholmsprofilen Ingrid Swartling hur hennes morfars förälder dog i en koleraepidemi. Så hamnade morfar Helge Helgesson, som i vuvenålder engagerade sig i Nacka kommun, hos “gubben Hjerta”.
När han och kompisarna busade för mycket, låstes de in av magister Hierta i en bod ytterst på en lång brygga ut på Hammarby sjö. Bryggan bevakades för att ingen skulle kunna smuggla in mat. Helge simmade i land och lyckades få tag på något ätbart som han tog med till kompisarna i arresten på bryggan.
Maten var så dålig på barnhemmet att pojkarnas bordsbön löd “Vi äter sill och potäter ruttna och små med skalena på.” Hierta hörde dåligt, men hustrun Märta uppfattade orden och uppmärksammade maken om pojkarnas hyss. Han tyckte då att de var otacksamma.
Danviksprästen visste om förhållandena, men framhöll att pojkarna haft ändå sämre innan magistern tagit hand om dem. Om “mor Hierta” skrev kyrkoherden vid hennes död:
Vem var hon som i graven sänktes neder? En gumma, trött av arbete och möda. Med tacksamhet hon minnes av de leder, som bilda sorgetåget åt den döda.
En gammal prövad barnhemsmoder var hon, som i försakelse och bön har levat; för mången man och mången yngling har hon i deras flydda barndomsdagar strävat.
Litet samhälle växte fram
Nacka församling hyrde också ett av Hiertas stugor som sin första och vid denna tid enda småskola. Skolan i Lugnet indrogs 1890 när “Hvilans” / Vilans skola i Henriksdal blev klar. Skolbyggnaden i Lugnet revs 1965.
Andra stugor hyrdes ut till fattiga från staden, däribland en konstnärskoloni med Carl Larsson, Per Ekström och Victor Forsell.
Gifte om sig
Hierta bodde med pigan Märta Lisa Svensdotter och sammanlagt 8 fosterbarn. Senere gifte han sig med Märta Lisa.
Hon måste ha avlidit runt 1880 eftersom Magister Hierta gifte om sig 1884 med Edla Mathilda Uhr. De hade två barn, Maria Elisabeth Hierta och Filip Hierta. Filip Hierta blev bara 29 år gammal. Han tjänstgjorde som kapten vid Skaraborgs regemnte och anställdes vid gendarmeriet i Persien där han stupade i krig. Askan gravsattes å militärkyrkogården i Skövde.
Magister Hierta dog 1890 i Uppsala i 68-års ålder. Hans grav flyttades 1915 till Sandsborgskyrkogården.
Dottern Maria Elisabeth dog 1949 och förblev fröken/stiftsjungfru. Andra hustrun blev korvtillverkare i Stockholm.
