De äldsta kända spåren från människor i Nacka är omkring 8000 år gamla och alltså från äldre stenåldern, s.k. jägarstenåldern.
Vattnet stod då ungefär 30 – 40 m högre än idag. Så stora delar av dagens Nacka låg under vatten då och bara dagens “berg” låg över havsytan då. Rekonstruktioner av kartor visar att följande områden låg då över havsytan:
- Östra delen av Henriksdalsberget
- Centrala delen av Kvarnholmen
- Finnberget
- Alphyddan
- Ryssbergen
Stenåldernsmänniskorna bosatte sig längst in i den forntida havsfjärden av vilken Sandasjön, Strålsjön och Erstaviken i Älta är rester från, skriver arkeologen och kulturarvspedagogen Andreas Forsgren på hamnmuseum.se.
Två stenar som påminner om verktyg från stenåldern
Så inspirerad av tidigare fyndplatser i Nacka blev jag uppmärksam på ett antal stenar i branten mellan Henriksborg och Kvarnholmsvägen i anslutning till en liten skogsdunge. Det är troligt att Henriksborg under senare stenåldern låg ovanför havsnivån.
Branten och skogsdungen ska inom planprogrammet för Henriksdal skövlas, sprängas och byggas bostäder på.
Den ena stenen är mörkare, formad som ett pilhuvud med skarpa kanter.
Den andra stenen är röd, har en nästan platt undersida men skarp “fena”. Den ligger bra i handen.
Jag vände mig till Historiska museet men har inte fått något svar. Jag lade upp stenarna på Facebook i olika grupper med historisk och arkeologisk anknytning och fick följande svar:
- Om de ligger ytligt troligen inte stenåldern.
- Tor nog de är vanliga stenar som påverkats av väder och vind.
- Troligen inte, då det är flinta som de använde till sånt.
- I Mälardalen är det stora förhistoriska redskapsmaterialet kvarts fram till bronsålderns början kring 1700 f.Kr.
- X tror att det kan vara något av intresse. Kontakta Länsmuseet.
- Den tunna skivan är frostsprängd. Det finns erosionsprocesser som kan ge sådana resultat.
- Ser ju ut som grönsten, så det är väl inte helt otroligt.
