En gång i tiden var Henriksdalsberget en ö istället för att ingå i halvön Västra Sickla.
800 – 1100 | Utgrävningar på 1960-talet avslöjade att det under vikingatiden (800 – 1100) fanns en fornborg på bergets södra sida. Eftersom berget är 57 m högt (Stockholms innerstads högsta punkt) och lär ha varit brant, var det en naturlig försvarpunkt som förstärktes med en borg, vars murar inte behövde vara högre än några meter.
Borgen kan ha ingått i ett system som bestod av flera liknande byggnader för att försvara leden in till Birka i Mälaren eller Mälarens inre delar. Borgen lär ha varit rätt enkel.
”Enkla murar omkring en bergsplatå på vilken man icke kan påträffa vare sig ett röse eller ett flyttblock, som kan ha spelat en roll i den förhistoriska kulten […] Innerytan är då i regel enbart berghällar eller morän”, skriver arkeologen Björn Ambrosiani (som ledde utgrävningen på Henkan) i Nackaboken 1967. Läs mer om Björn Ambrosiani…
Mitten av 1000 | Att det fanns vikingar här bevisar även silverskatten som hittades vid finnboda 1735. Den antas ha blivit nedgrävd i mitten av 1000-talet.
Det finns även teorier om hur vikingarna tog sig från Saltsjön till Hammarby sjö och därefter till Järla. Enligt den första teorin använde de en ränna vid Danviken (ungefär där Danvikskanalen går idag). Den andra teorin säger att de använde Trollbäcken som fanns mellan Svindersviken och Hammarby sjö. Namnen Trollbäcken och Trolldalen insinuerar att båtarna ”trollades” alltså transporteras över trädstammar över land.